Zorngården blev efter Emma Zorns död 1942 statlig egendom och tillgängligt för allmänheten. Detta hem hör till de få miljöer som bevarats i vårt land från tiden omkring sekelskiftet, en tid som hade helt andra föreställningar om hemtrevnad än vad vi har. Trots att Zorngården är starkt präglad av konstnärens subjektiva smak, är den nämligen som helhet tillika en mycket talande representant för tidsandan omkring år 1900.
Kombinationen i den stora trädgården, mjukt rundade vägar och effektfullt placerade bronser i halv kroppsstorlek vittnar om den tidens förmåga att låta även utomhusmiljön avspegla något av hemmets trevnad. Framför huset bildar gräsmattan ett hjärta och vid dess spets står Morgonbadet i sitt brunnskar. I fonden bakom en rosenplantering ligger bostadshuset med sin livliga gruppering av gavlar och branta takfall. Man märker på denna exteriör att huset inte ritats av en arkitekt och byggts i ett svep, utan att det vuxit fram stegvis, och att det är en konstnär som fogat rum till rum och format ett måleriskt helt.


Matsalen. Kärnan av huset är en gammal Mora- stuga som stod på morföräldrarnas gård i Yvraden. Den lät han flytta redan 1888 till tomten intill kyrkan. Från 1895 började han förstora den gamla stugan genom på och tillbyggnader. Bredvid detta lät han senare uppföra ett hus åt modern. Möblerna i stugan har han själv ritat i anslutning till äldre allmogestil.
Matsalen, på väggen syns delar av Zorns stora silversamling Det Zornska hemmet var alltid mycket gästfritt och det behövdes följaktligen ett flertal gästrum. På bottenvåningen ligger två av gästrummen och matsalen. Prins Eugen brukade bo i ett av gästrummen, och han har bidragit till inredningen i ett av rummen genom att måla tre vinterlandskap som hänger där.
I matsalen placerade Zorn en del av sin silversamling, en av de största i vårt land. Man har förstått att Zorn älskade allt som var gjort av kunniga händer, sak samma om det var ett konstverk eller en silversmeds arbete. I stugan lyser nu det gamla silvret och talar om att denna stugas herre inte varit en vanlig bonde utan en förmögen storman.


Stora rummet. Går man en trappa upp kommer man till stora rummet, en vikingahall av imponerande storlek, utförd i en sinnrik träkonstruktion som lämnar en för timrade hus ovanligt stor fri golvyta. Rummet stod färdigt 1896 och är välberäknat och skickligt disponerat. Detaljformerna i träarbetet härmar inte den nordiska stilen utan har med sina skarpa, ibland mjukt svängda profiler en tydlig anknytning till inredningsstilen kring sekelskiftet. Delar av Zorns konstsamling finns i Stora rummet. Några som kan nämnas är de många vackra åkdynorna från 1600 och 1700- talen eller de vävda tapeterna som täcker väggarna och takets nedre partier ungefär som de gjort en gång på herremännens slott, både för att pryda och hålla kölden ute. Också den klassiska antiken är representerad. De antika föremålen har fått sin plats på hyllan ovanför balkongen, och deras kvalitet är så bra att de skulle pryda sin plats även om de utställdes rent musealt. Samlingen består av antika skulpturer, bronser och terrakottor.


Gröna Salongen Intill Stora rummet ligger Gröna salongen. Den har huvudsakligen använts av Emma Zorn och är möblerad med gustavianska möbler av mycket god kvalitet. Även tavlorna och ramarna är från samma tid och plötsligt känner man sig förflyttad till en herrgårdsmiljö från det senare 1700- talet, en okänd miljö i övre Dalarna.
Zorns sovrum som också ligger på övervåningen är påfallande litet och spartanskt med möbler från 1800- talets mitt. På skrivbordet i rummet står ett gulnat foto av bryggaren Johann Leonard Zorn. På väggen hänger bl.a. Carl Larssons kända akvarell I spegeln.


De övriga rummen i husets övervåning är Emmas bibliotek, läsrum och hennes sovrum. Biblioteket är litet men ser inspirerande ut med de många fina bokryggarna och den inbjudande läsplatsen vid fönstret. Dörrspeglarna är här försedda med originella målningar ungefär som på Sundborn.
Djurmotiven i Emmas läsrum har Harriet Sundström målat. Det är hästar och hundar som fanns på gården när konstnärinnan bodde där som vän i huset. Hon var en av Zorns fåtaliga elever. I Emmas sovrum intill finns några av Zorns egna arbeten, bl.a. Zorns självporträtt och Emmas porträtt från 1881, då de var hemligt förlovade.