Zorn förvärvade i januari 1914 en fastighet i Morkarlby, Mora socken, som senare kom att användas till det Zornska barnhemmet . Han arbetade under denna vintermånad i Gopsmor.
Anders donerade den 7 mars 10.000 kr till Centralförbundet för Sveriges Landstormsföreningar, för främjandet av förbundets syften med särskild tanke på Dalernes landstorm.
Gammelgården i Mora börjar anläggas.
Mot slutet av mars besökte Zorn Hjalmar Lundbohm i Kiruna.
Makarna Zorn hade under våren via Berlin, München, Wien, Budapest, Venedig, Florens och Rom kommit till Neapel. Därifrån åkte Anders tillsammans med Küsel på en sjöresa förbi Palermo och vidare till Tunis. Emma åkte i maj månad tillbaks till Rom och vakade över den av ohälsa drabbade kammarherren C A Ossbahr. Under sjöresan i Medelhavet arbetade Anders med sina självbiografiska anteckningar och i Maj passerade han Madrid för att sedan fortsätta sin färd till Paris.
Baltiska utställningen i Malmö öppnade den 15 maj och Zorn deltog med en stor kollektion; 28 oljemålningar, 2 akvareller, 211 etsningar och 5 skulpturer.
Midsommaren firades i Mora och senare under sommaren gjorde han sin årliga segling. Prins Eugen anlände till Mora under september. Den 19 september blev Anders föremål för en bitter attack i Stormklockan där hans konst kopplades till en förmodad grosshandlarestetik.
Julfirande på Zorngården.


Nathan Söderblom kom på besök i januari 1915 och Zorn tillbringade en tid i Gopsmor.
Sin 55-årsdag firade han på Zorngården och bland gästerna fanns Carl Larsson.
Försvaret mottog i början av året en flygbåt av Farmantyp beställd av Zorn.
Under februari befann han sig i Stockholm för att genom Bukowskis marknadsföra fyra nya etsningar; Gulli I, Sängpallen, Hårtång och Dalarö. Östermalms konsthandel öppnades vid Strandvägen. Zorn vände sig också till regeringen med erbjudandet att bekosta Carl Larssons Midvinterblot för Nationalmusei trapphall al fresco.
Midsommarfirande och besök i Gopsmor.
I augusti gjorde Anders en bilresa tillsammans med Nathan Söderblom och riksantikvarien Sahlin. Färden gick från Söderala, Trönö, Hudiksvall och vidare till Bjuråker. Söderblom skrev till Zorn den 29 augusti från Uppsala att han under resan fått en samlad och kraftig bild av hembygden. I september återkom Zorn till Mora efter bilresan och den 16 oktober firade makarna sin bröllopsdag.
Porträttet av Marcus Wallenberg (1914) placeras i Enskilda bankens direktörsvåning. Porträttet av Henrik Schück avtäcks i Uppsala universitets kanslerssal den 20 november.
Zorns grafik visades senare under året i Galleria Kometer Hamburg, i Leicester London och i Keppel and Co i New York. Bland bilderna från Mora märks Gammal Spegel, Gopsberget, Vårfärg, Flodakulla (två varianter) och bland skärgårdsbilderna Småländska (två varianter). Med Sovande Modell projicerar Zorn förbehållslöst en bild av kvinnlig köttslighet. Fredrik Martin skrev från Florens den 15 mars att Zorn brutaliserats rätt mycket på de sista åren.


På våren 1916 var förberedelsearbetet inför öppnandet av Liljevalchs konsthall (Stockholm) i full gång. I mars motsatte sig de av regeringen utsedda sakkunniga inköp av Carl Larssons Midvinterblot och hemställde i konsekvens härmed att Zorns erbjudande att bekosta dess utförande al fresco ej måtte föranleda åtgärd från regeringens sida.
Liljevalchs konsthall invigdes den 1 mars med utställningen Zorn - Liljefors - Larsson. Zorn var företrädd med 134 verk, från tiden 1880-1916. Carl Larsson visade bl.a. Midvinterblot. Utställningen mottogs med respekt.
Under april visades Zorns grafik hos Colnaghi och Obach i London (51 nummer).
På försommaren befann sig Anders i Mora och Gopsmor. Han uppmuntrade nu enligt pressuppgifter byggmästarkursen genom att bekosta deltagarnas utfärd till Leksand.
Under juli och augusti gör Zorn sin numera årliga sommarsegling. Han återkom till Mora i september. Längre fram på året deltog Anders med några akvareller i en välgörenhetsutställning i Uppsala under devisen Bröd och glöd.
Den 11 november öppnades en svensk utställning på Charlottenborg i Köpenhamn. Zorn fick stor uppmärksamhet och kritikern Ernst Godschmidt var inte helt fördömande.


I februari 1917 visades Omnibus från Thorsten Laurins samling vid en utställning anordnad av Sveriges Allmänna Konstförening på Västerås slott. Samtidigt visade Bukowskis fem nya etsningar av Zorn, alla från 1916; Byst, Mina Modeller, De Två, Gopsmorstugan och På Hemsö.
Zorn deltog samma månad vid årshögtiden för Bellmans minne på Den Gyldene Freden i Stockholm (Anrik restaurang i Gamla Stan).
Prins Carl kom i mitten av mars till Anders på Zorngården och sällskapet besökte Folkhögskolan och Gammelgården.
Vid Gammelgården gjorde Zorn en del arbeten under vårvintern.
Porträttet av Clarence Von Rosen överlämnades på dennes femtioårsdag den 12 maj och mot slutet av maj deltog Zorn i Uppsala studenters vårfest.
Försommaren tillbringade han i Mora och Gopsmor och längre fram på året gjorde han sin årliga sommarsegling.
Den 29 september donerade Anders till ett barnhem i Mora, vilket den 3 oktober uppmärksammades av The Chicago Daily Tribune. Donationen omfattade Wallinska gården i Morkarlby och enligt tidningsuppgifter ett kapital av 200.000 kronor.
Stora Kopparbergs Bergslag AB förvärvade i november porträttet av Gustav V och den 26 oktober blev Zorn hedersledamot av Die K.K Akademie der Bildenden Künste i Wien.


1918. Zorns kondition var inte den bästa. De fem trapporna upp till hans ateljé i Stockholm var väldigt plågsamma för honom och han lät slutligen installera en hiss. Nu har äntligen hissen kommit i gång. Det höll på bli ett helvete de fem trapporna.
Till förmån för Svenska Röda Stjärnan visade Anders 35 oljemålningar i Konstföreningens lokaler i Stockholm mellan den 18 februari och 10 mars. Utställningen inbringade en nettoinkomst av 12.642 kronor och som tack blev Zorn ständig ledamot av föreningen.
Fem nya etsningar fullbordas under vintern; Al, Sappo, Kajuta, Gulli II, Vicke. I den satiriska pressen förknippas Zorns konst med gulaschbaronernas vulgariteter.
I april avtäcks porträttet av konsuln C A Kjellbergi Göteborgs banks sessionssal.
I maj donerade Anders 20.000 kronor till Västmanlands-Dalanation i Uppsala och den 30 april var han närvarande vid nationens traditionella högtidslandskap.
Den 6 juni blev Zorn Kommendör av Kungl. Nordstjärneorden, första klassen.
I juli ordnade Anders med Gammelgården och en av byggnaderna inrymde han med fornsaker från Mora.
Lite längre fram på sommaren gjorde han sin sommarsegling och under senhösten arbetade han i sin ateljé vid Södermalmstorg i Stockholm.
Zorn umgicks nu med vännerna Engström och Liljefors.


1919 skriver Zorn till K G Westman i anledning av Carl Larssons död (22/1).
Den 18 mars samma år undertecknade Anders och Emma Zorn sitt inbördes testamente. Med undantag av vissa personliga legat skulle all deras egendom, såväl fast som lös, tillfalla svenska staten samt stå under Kungl. Maj:ts omedelbara disposition och förvaltning, och skall Kungl. Maj:ts i statsrådet äga att över densamma förfoga utan riksdagens hörande. Testamentet beskrev också hur Zorngården, Gammelgården och Gopsmor skulle förbli i orubbat skick. Samlingarna fick inte heller röras och dessutom föreskrevs att en särskild museibyggnad av sten skulle uppföras på Zorngårdens tomt. Av makarna Zorns återstående förmögenhet skulle bildas en fond vars avkastning skulle användas till underhåll, vård och förvaltning av egendom. Vad som återstod av avkastningen skall användas för konst- och naturskyddsändamål ävensom för att befrämja kulturhistoriska intressen. Till utredningsmän förordades förutvarande stadsrådet K G Westman och advokaten Arvid Geber. Genom detta testamentet upphävdes samtliga av makarna förut upprättade testamenten, dock skall därest jag, Anders Zorn, vid mitt frånfälle skulle vara ägare till fastigheten N:o 6 i kvarteret Argus i Stockholm eller del av samma fastighet (Den Gyldene Freden), densamma tillfalla Svenska Akademien i Stockholm, på sätt i särskild av mig, Anders Zorn, och Bankiren G.A. Kyhlberger denna dag upprättad testamentarisk överenskommelse stadgats.
I samråd med K G Westman förberedde Zorn samtidigt en donation till Svenska Akademien- Bellmanspriset. Vid Konstakademiens sammanträde den 29 mars anmäldes Zorns och Herman Friedländers donation (40.000 kronor) till Carl Larssons stipendiefond.
Anders låg under april månad sjuk hemma i Mora.
I augusti var han åter i Sandhamn och gjorde sin sommarsegling och Ols Maria var med ombord.
Den 12 september sammanträdde arbetsutskottet inom Sverige-Amerikastiftelsen och under § 19 meddelade ordförande Svante Arrhenius att Zorn till stiftelsen donerat 100.000 kronor till ett resestipendium för svensk medborgare.
I december visades 52 etsningar av Zorn i Edinburgh och mot slutet av året publicerades Axel Tallbergs bok Zorn- hans barndom, ungdom och studieår genom bokförlaget Minerva.


Zorns mor avled natten till den 7 januari 1920 och Anders anlände till Mora två dagar senare. Begravningen ägde rum den 10 januari och Anders skrev; Inte så kallt, några snöflingor föllo. Jag gick in i härbret och sa adjö till Mona, hon var så lik mormor, fast yngre.
Den 4 februari blev han hedersledamot av Sällskapet Bellmans minne och 12 mars utnämndes Zorn till Kommendör med stora korset av Nordstjärneorden.
Zorn kallades till ledamot av Konstakademien den 27 mars.
Under april utställde Anders tillsammans med Liljefors i Liljevalchs konsthall. Vid utställningens slut lämnade han Diskerska som gåva till Centralförbundet för Sveriges Landstormsföreningar.
Den 18 maj donerade han medel (150.000 kronor) till upprättande av en professur i konsthistoria vid Stockholms högskola. Den förste innehavaren av professuren blev Johnny Roosval. Donationsbrevet genomsyrades av en djupt känd bildningsideologi. Zorn konstaterade att många och goda krafter ägnade sig åt studiet av vårt lands konstminnen. Men han ansåg samtidigt att det var av största vikt att den svenska konstforskningen fick en fast och tryggad ställning vid någon av våra högskolor. Zorn uttalade också en önskan att den nya professurens innehavare alltjämt måste verka för den urgamla nordiska träbyggnadskonstens vidare utforskning, ett forskningsområde som legat mig särskilt om hjärtat.
Under sommaren blev Anders allt sämre och såg enligt Ossbahr trött och lidande ut. Efter sommarsegling och supning i Sandhamn (Stockholms skärgård) var Anders alldeles slut och återvände till Mora då han ej orkat måla på hela tiden.
Anders Zorn opererades sedan brådstörtat på Mora lasarett. Läkarna kunde iaktta en varbildning med åtföljande blodförgiftning i nedre delen av magen.
Han avled söndagen den 22 augusti.
Zorns begravning ägde rum den 26 augusti, en strålande vacker sensommardag. I tidningarna skildrades hur bygdens folk och de höga gästerna höviskt slöt upp kring den avlidne och hur enkelt ritualen fullföljdes. Ärkebiskop Nathan Söderblom förrättade jordfästningen utan begravningstal.
Inom Konstnärsförbundet hade man alltid respekterat Zorns konstnärliga insatser. Inte ens den stränge Karl Nordström tvekade att tala erkännsamt om sin kollega. När han långt borta i Dordogne den 31 augusti 1920 nåddes av nyheten att Zorn var död skrev han i sin dagbok: Den konstnärsgäring, som nu är lyktad, var av sannerligen ovanliga mått. Det torde väl vara litet för mycket att med G Ankarcrona säga, att det krävdes mått som famnar världen för att mäta den. Det räcker nog med något mindre och blir imponerande ändå.