Enligt legenden fanns det i templet Lao-Tsun en vit katt. Kattens namn var Sinh. Den fanns alltid vid översteprästens sida då han tillbad den blåögda, gyllene gudinnan Tsun-Kyan-Kse.

En natt då templets präster hade samlats framför gudinnan, för att be henne om hjälp och beskydd, invaderades landet. Översteprästen dödades och när hans ande lämnade honom, hoppade den vita katten Sinh upp på sin herres huvud.

De församlade munkarna kunde se hur kattens päls ändrade färg till gudinnans gyllene. Kattens ögon blev bländande safirblå. Öron, ben, svans och ansikte fick samma färg som fruktbar jord, utom på de ställen som vilat på den gamle översteprästens huvud, därför blev tassarna vita.

Katten vände sig från gudinnan, för att se mot ingången av templet, där man nu kunde höra fler soldater närma sig. Då munkarna genom detta tecken fått mod, kunde de slå tillbaka inkräktarna och rädda templet. Senare upptäckte man att alla de övriga tempelkatterna hade fått samma färg som Sinh.

Så lyder legenden i korthet och den torde endast vara en legend. Birmans uppkomst lär ha en naturligare förklaring.

av Kerstin Zimmerman